Förkärleken för LCD-skärmar är idag ett faktum, fördelen av att jobba framför samma prestanda i en mycket mer kompatibel form är mycket mer attraktiv än de skärmar som dominerade för några år sen, därför har jag valt att presentera och beskriva enbart LCD-skärmar i det här kapitlet.

Vad är det då vi som grafiker letar efter för information när vi söker efter en högpresterande och ekonomiskt högkvalitativ datorskärm? Jo, vi letar framförallt efter de tre grundfaktorerna bakom skärmens LCD- teknik: panelen, bakgrundsbelysningen och styrelektroniken. Till att börja med kan det därför vara relevant att lite mer ingående beskriva dagens LCD-teknik. LCD är en förkortning av engelskans (Liquid Chrystal Display), och är en typ av bildskärm som bestämmer den optiska genomträngningsförmågan hos ljusstrålar beroende på vilken spänning som ligger över kristallen. Till vardags kan man säga att vi är vana vid främst tre olika varianter av tekniken: klockradion, mobiltelefonen och datorskärmen. Datorskärmen bygger alltid på TFT (tunnfilmstransistorik) där en aktiv matrisadressering utgör pixeluppbyggningen. TFT:n svarar för spänningen av varje pixel och rapporterar också tillståndet av pixeln under uppdatering, en aktiv matrisadressering som då dedicerar en transistor till varje underpixel (tre på varje pixel), ger på så vis ger en form utav bistabilitet samt skarpare och ljusare skärm. Dessa oerhört tunna lager av små flytande kristaller, som var och en är fångad i glas eller plast, består av en oxiderande film som tillåter ett elektriskt fält att uppstå genom de flytande kristallagren. En pixel består av tre så kallade underpixlar som bär antigen ett rött, grönt eller blått filter. Genom den elektriska spänningen som avgör genomträngligheten av ljus (signalerat genom datorn) tilldelas filtren en viss mängd ljus varje pixel, som därmed har möjligheten att bilda miljontals olika färgkombinationer.

Nu när vi presenterats inför LCD-tekniken kan vi ta oss an de tre grundfaktorerna, först ut matrisutformningen. Twisted Neumatic (TN), Vertical Alignment (VA) och In Plane Switching (IPS) är de tre olika typer som används främst inom matrisutformningen. Den äldsta och idag billigaste metoden att applicera flytande kristall är genom TN-tekniken. Metoden är uppbyggd på en uniform 90 graders vridning utav pixlarna, och ger förhållandevis sämre kontrast, men tekniken har utvecklats under åren och har idag kommit att bli rätt så frekvent även bland de mer prestigefulla skärmproducenterna. VA-tekniken var ett försök att hitta en metod som tog fasta på TN- teknikens strömsnåla förmåga och korta responstid samt IPS-teknikens kontrastrikedom. försöket gav visserligen resultat. Numer är det ingen ovanlighet att nischade branscher letar efter denna typ av skärm eftersom den är en medelmåttig kompromiss som genom senare utveckling visat sig ha en hög förmåga att reproducera svart korrekt. Multidomain Vertical Alignment (MVA), Pattern Vertical Alignment (PVA) och Super Pattern Vertical Alignment är de tre olika typerna som VA-tekniken vidareutvecklats genom. I särskilda fall med extrema kontrast-ration. IPS-paneler är svårare att bygga med en kortare responstid och hade tidigare problem att teckna hög grad utav svart. Den horisontella pixeluppbyggnaden har dock en slående förmåga att visa färger oavsett betrakningsvinkel, och gör den därmed till en attraktiv enhet för grafiker.

Bakgrundsbelysningen, den andra av de tre grundfaktorerna, finns i fyra framstående typer, varav två av dem används mer frekvent och två av dem numer leder utvecklingen. Hot Catode Flourescent Lamp (HCFL) och Cold Catode Flourecent Lamp (CCFL) var tidigare ingen ovanlighet och hör fortfarande inte till ovanligheterna bland bakgrundsbelysning för datorskärmar. Fördelen med denna typ av belysning hör till dess effektivitet vid hög ljusstyrka och förmåga att binda samman den spektrala distributionen från lampan till varje subpixel och därifrån dela ut proportionerlig mängd ljus till dem. Under 2005 gjordes ytterligare framsteg inom bakgrundsljusbelysning då företaget Cree utvecklade en typ utav lågenergidioder. Tekniken Light Emitting Diodes (LED), som funnits under en längre period fick därmed nytt liv när bakgrundsbelysningen inte orsakade samma värme längre. Den lågenergikrävande belysningen presenterar en hög spektral variation då belysningen själv strålar vitt ljus skapat av röda, gröna och blå dioder. Ett förföljande problem med LED-belysning är dock att färger inte återges helt korrekt förrän skärmen uppnått rätt temperatur, det vill säga att belysningen har en “inkörningsperiod”. Organic Light Emitting Diodes (OLED) slog ner på marknaden i slutet av 2007, efter att sony presenterat sin 11 tums OLED- TV. OLED som är förhållandevis lik vanlig LED struktur drar stor fördel utav att kunna generera eget ljus, vilket senare resulterar i en tunnare skärm. Den mycket energisnåla metoden erbjuder mycket hög kontrast och bra färgomfång ur snåriga vinklar. Det egen producerade ljuset bildas när en negativ och positiv ledare kommer i kontakt genom elektricitet genom den ultratunna film som separerar dem.

exp_skarm

Förmedlingen utav insignaler till skärmen görs via grafikkortet, att grafikkortet spelar en större roll inom tvådimensionell bild är dock rena snick-snacket det sköter datorns huvudprocessor. Att ett så kallat supergrafikkort för bildbehandling finns att tillgå är därmed mest ett resursslöseri. Grafikkortet har överhanden när det kommer till 3d återgivning, men sämre kylda grafikkort kan faktiskt påverka färgjämnheten.

Något som vi också kommer i “kontakt” med under ämnet insignaler är självaste överföringen utav dem. VGA-kontakten som tidigare användes för att sända analoga signaler mot en analog skärm är fortfarande välanvänd. Plattskärmen som däremot hanterar digitala signaler har då a/d-omvandlare som gör analog signal till &”ettor och nollor”, ett rätt så konstigt flöde med tanke på att datorn internt också har en a/d-omvandlare för att omvandla sina digitala signaler. Numer är det därför också vanligt med DVI-kontakter (Digital Video Interface), den sänder digitala signaler. Nackdelen i detta är dock dess begränsade kapacitet, men har också det övervunnits genom en parallell kanal som klarar att sända högre upplösning i mer än åtta bitars färgdjup i över 60 hertz. En klar fördel med DVI är dess stabilitet mot störningar. HDMI låter fräckt, men är inte så kaxigt som det kanske låter, förenklat sett är HDMI en digital version av scart-kontakten som ur bildskärmssynpunkt har samma kapacitet som dvi, men som också kan överföra ljud. När skärmen tar emot insignaler från datorn, är det till skärmens uppgift att fördela mängden ljus användarenligt. Konkurrenterna på skärmmarknaden idag har i de flesta fall inte brytt sig så mycket om den här frågan eftersom samma goda färgkvalitet som grafiker är vana vid inte är en så speciellt viktig fråga för den stora majoriteten av skärmköpare. För den mer erfarne är kraven dock något högre, då betyder färgomfång och prestanda allt! Ämnet styrelektronik handlar därför mycket om kompensation. Ojämn bakgrundsbelysning och varierande prestanda kräver omräkningar och bilden ska återges rätt minst 60 gånger per sekund (under 60 hertz).

Det är förstås noggrannheten och det precisa arbetet bakom dessa komponenter som sätter standarden (och priset) bland dagens skärmar. Ledande producenter utav dataskärmar till den grafiska branschen idag är Quato, NEC och Eizo, varav Eizo kanske ses som den mest prestigefulla. Eizo använder sig till stor del av SPVA paneler och ger med sexton bitars intern bearbetning en mycket djup svärta. LED-belysningen har i de senare skärmarna en inbyggd sensor som känner av om bakgrundsljuset haltar efter och minskar därav “inkörningstiden”. Korrekt kulöråtergivning och välpresterande styrelektronik ger så hög täckning som 98 procent inom färgrymden Adobe RGB 98 bland de mest kvalificerade skärmarna. Något som Eizo såklart tar extra betalt för .

Advertisements