Den additiva färgblandningen är projicering av ljus, konsten att mixa och återskapa det. Vart vi än vänder oss är de flesta enheter kring oss, såsom bildskärmar, TV-apparater och projektorer, producenter av den additiva färgblandningen. Rött, grönt och blått tilldelas en viss mängd ljus, blandningens mängd och variation avgör sedan vilken färg som projiceras. Mixningen kallas simpelt för additiv blandning. Röd, grön och blå kallas därav primärfärger.

En dator projicerar inga färger, den kan bara föra digital information mot skärmen i form av ettor eller nollor (ett binärt tal). En binär siffra kallas för bit. När det tillkommer fler bitar i det binära talet uppstår ett binärt talsystem, och för varje bit dubblas värdet jämfört med föregående bitar. Möjligheten till att kombinera det binära talsystemet i form av ett eller noll ökar därmed bit för bit. Om vårt binära talsystem då utgörs av åtta bitar (1/0 1/0 1/0 1/0 1/0 1/0 1/0 1/0) finns det med andra ord 256 olika kombinationer utav ettor och nollor som det kan klä sig i, eftersom Två 2 upphöjt i 8 = 256. När signalerna av binära talsystem förs mot skärmen i grupper om åtta bitar kallar vi det enkelt för åttabitars grafik.

RGB kan producera kulörer i en hög mängd olika nyanser, men som du kanske förstått, till en viss gräns. Röd, grön och blå ges ett intensitetsvärde utav ljus. Då vi använder oss utav ett åttabits färgdjup sker fördelningen av ljus på en skala från 0-255. Det vill säga att röd, grön och blå kan ge ifrån sig 255 nivåer av ljus var. Observera att när röd, grön eller blå har värdet 0 tilldelas de inget ljus, men svart ses fortfarande som en kulör i det här exemplet. Så rent teoretiskt innebär detta att du kan återge 16,7 miljoner olika kulörer med RGB genom ett åttabits färgdjup. 256 nivåer av röd gånger 256 nivåer utav grön gånger 256 nivåer utav blå ger oss möjligheten att återge 16,7 miljoner olika kombinationer av RGB-värden. Vi har med andra ord (en gräns) ett färgomfång att röra oss inom.

Vad är det då som sätter käppar i hjulen? För det första är inte människan kapabel till att särskilja mer än tio miljoner olika kulörer. Det gör inte projiceringen av RGB mindre användbar, men exakt alla kombinationer av intensitetsvärde lär vi inte kunna urskilja. Vi har också en skärm och en rad olika arbetsfärgrymder att förhålla oss till. Beroende på skärmens prestation kan den återge en högre eller färre mängd urskiljbara nivåer utifrån olika färgrymder. Bristerna sker då två olika kulörer, med två olika RGB värden, inte går att urskilja. Värdena säger att det inte är samma färg, men på grund av skärmens begränsade färgomfång uttrycker den visuellt som om de vore lika.

Den additiva färgblandningen RGB är uppkommen och projiceras på samma sätt som människans färgseende fungerar. Ögats receptorer känner av en viss mängd våglängder mixar signalerna genom upptagningen mot synnerven. På samma sätt fungerar en pixel. En intensitetsfördelning av röda, gröna och blå (motiverade) våglängder sänds mot oss. Pixlarna är så små och sitter så extremt tätt i förhållande till varandra att vi bara kan urskilja den additiva blandningen av röd, grön och blå då vi sitter med näsan mot skärmen .

Advertisements