Efter att ha stampat igenom den tyngre delen om ljusets egenskaper har vi nu kommit fram till avsnittet då de djupgående teorierna sätts på prov.

Vårt intryck utav färg är som vid exemplet av den blå tygbiten helt beroende utav ljuset vi betraktar den i. Olika former av ljus styr vår up-plevelse av en färgs kulör och därför så finns det rekommendationer och internationella standarder för betraktningsljus . Iso 3664 beskriver förutsättningarna för att betrakta reflekterande och transmitterande underlag såväl som färgåtergivande skärmar med rätt ljus för grafisk publicering.

Betraktningsljus återges i enheten kelvin, namngiven utav upphovsmannen själv, Lord Kelvin. Temperatur är vanligtvis ett mått för vad som uppfattas vara antigen värme eller kyla, men enheten kelvin är i jämförelse med grader celsius en mycket mer utdragen skala. När betraktningsljusets kulör anges med kelvin ligger den logiska förklaringen i följd med ljusets styrka (energins magnitud, om du kommer ihåg?). Mister Kelvin som definierat den absoluta nollpunkten av universums temperatur med hjälp utav kelvin (K) menar därför att 0k = -273o grader. 1500 k vilket är 1226,85 grader, jämförs på så vis med ljusstyrkan ifrån ett vanligt stearinljus när kelvinskalan anger ljusets kulör. Ref erensen över denna skala har ur ett “trendigt” perspektiv jämförts med uppvärmningen av en metallbit som till en början visar en rödaktig glöd och som tillsist är så varm att den avger ett blått sken. Detta har då som sagt med den mentala uppfattningen om färg att göra och inte mätbar värme. Det är därför också viktigt att hålla isär fraserna kelvin och grader kelvin. Det heter enbart kelvin.

Exempel på olika ljuskällors färgtemperaturer är exempelvis; direkt månsken = 3600 K, dagsljusrör = 5000 K, dis en solig vinterdag = 8000 K. Standard inom den grafiska branschen är 5000 K, ett ljus att betrakta, mäta och att bildbearbeta i som varken ger en något gul ton. Inom prepress har 5000 k varit standard under en mycket lång period, även för bildskärmar (I USA visar sig dock 6500 k mer vanligt då den större delen av landet ligger på en breddgrad som utsätts för mycket mer solljus, och många utav aktörerna därmed tycker att betraktningen i 5000 k är för gul). Bevisligen är det däremot så att 6500 K gör sig bättre på en bildskärm i dagens läge, så även i Sverige. Vid jämförelse i ljus på 5000 K är en utskrift utskriven genom ett kalibrerat och ett profilerat flöde närmre skärmens resultat då den har en kulörtemperatur på 6500 K. Givetvis ska det vara så att man sätter aktören i främsta rummet, men varför inte göra om den internationella standarden och sätta det på pränt? Då har vi det klart och tydligt för oss att bildskärmar ska kalibreras till 6500 K, och att korrektur ska betraktas under 5000 K.

Vid kalibrering av en bildskärm är inställningarna för betraktningsljuset grundläggande, och man får därför göra egna inställningar om önskvärt målgamma och målvitpunkt för att ge kulörer rätt ljus.

Vid fotografering är vanlig film ofta producerad för att återge jämn kulörtemperatur under vanlig inomhusbelysning. För digitalfotografering fungerar teorin på samma sätt, däremot med större bredd för anpassning inför och efter fotografering. På en digitalkamera har vi möjligheten att med några knapptryckningar kompensera för ojämnheter i nulägets färgklimat, och med hjälp av bildredigeringsprogram kan vi senare välja vitpunkt.

Advertisements