Färgöverföring inom offset sker från färgverket via tryckplåten över till en gummiduk som lämnar över färgen mot substratet. Färgöverföringen från tryckplåt sker indirekt, “ej i grupp med”, med andra ord; off set.

Praktiken lutar sig mot litografisk teori som innebär att vatten och fett stöter bort varandra på en yta som de båda attraheras av. Dessa hydrofober är ur ett tryckteknisk perspektiv den pastaliknande tryckfärgen och fuktvattnet. På tryckplåten kan dessa  särskiljas genom ett tunt polyméerskikt som attraherar oljan i färgen, och därmed kan skapa mönster för att trycka dekor.

I slutet av 1800-talets slut byggdes den första tryckpressen enligt litografisk princip i England. Då var sten färgbäraren. I början av 1900-talet gjorde Amerikanaren Ira Washington Rubel teorin möjlig på papper. I och med den industriella revolutionen drevs utvecklingen på och under 1950-talet var offset den vanligaste tryckformen.

Offset praktiseras i två grenar. Våt – och torroffset. I torroffset har tryckunderlaget istället för fuktvatten silikon som hydrofob till färgen. Generellt sett ger torroffset en större färgrymd och färgen behöver ingen alkohol för att torka, men det genererar också klibb och mer pappersdamm (noppor) när inget fuktvatten tillsätts. Våtoffset är vanligare just på grund av att underhållet är mindre och att framkallning av traditionell offsetplåt är billigare. I denna process förs ständiga kontroller av färg och fuktvatten. Viskositet, klibb, frånstötning av vatten och fördelningen av färgens ingredienser måste hållas inom ramarna för standardiserade toleranser. Samma sak gäller för fuktvattnets koncentration, ytspänning, ph-värde samt hårdhet som har stor betydelse för det slutgiltiga resultatet. Termen “längd” hos en offsetfärg refererar till dess förmåga att sträckas ut. Offsetfärger är generellt sett långa, vilket är kontentan för fettrik och dryg färg.

Ett tidningstryckeri torkar traditionellt sett färgen genom absorbition. Om du någonsin luktat på pappret i en tidning känner du en unken lukt. Det är offset färgen, som fortfarande inte torkat ordentligt. Coldset, heter torktekniken, som förlitar sig på papprets absorbtionsförmåga och syrets förmåga att oxidera och få punkten att stagnera i pappret. Då trycksaken är av en mer kvalitativ pappersart måste färgen kunna härda direkt på ytan. Magasin och andra trycksaker av hög teknisk bildkvalitet körs i heatset vilket innebär att färgen innehåller partiklar som härdar när den exponeras inför värme eller olika former av strålning. UV-färg innehåller fotoinitiatorer som vid träff av ultraviolett strålning bildar en kemisk reaktion som härdar färgen. Denna typ av färg används sällan inom traditionell litografi. Den är mer populär i avseenden där substratet är friktionsfritt och slutprodukten måste vara 100% torr.

Ark – eller rulloffset avgörs i valet mellan kvalitet och upplaga. I arkpressen måste pappret kunna transporteras från intag till avlägg under stabila förhållanden. Ark plockas upp ett åt gången. En strömiläggare lyfter ena änden av arket med tryckluft. Pappret förs därefter in i pressen med hjälp av transportsugkoppar och för arket mot ett frontregister som korrigerar arkets position och kontrollerar om där kommit med dubbla ark, finns vikta kanter eller andra fysiska deffekter på pappret.

Då pappret kommer ut och placeras på hög är arket fortfarande inte helt torrt, det finns risk för att arken klibbar och fastnar i varandra om inte ett tunt lager av pulver appliceras över det nytryckta arket. Pulvret lägger sig som ett separerande skikt mellan arken, och på sidor som är djupsvarta kan man känna detta pulver med handen.

Plåtframställning

När plåtframställningsprocessen inte tillämpar dagens vanligt förekommande CTP-teknik (Computer-To-Plate) utan istället CTF (Computer-To-Film) görs en indelning mellan negativ och positiv plåtframställning. En film placeras mot en tunn plåt varpå det översta lagret består av ett ljuskänsligt skikt. Filmens yta blockerar eller låter ultraviolett ljus träffa skiktet. Då den öppna ytan i filmen släpper igenom ljus för att härda skiktet kallas filmen negativ. Ytan som blockeras av filmens kolskikt subtraheras. Det motsatta förhållandet innebär då att den additiva metoden behöver en film där färgöverförande områden är blockerade. Plåtens ljuskänsliga skikt blir lösligt och går att behandla då det exponerats inför högintensivt ljus.

Tryckplåten för CTP-teknik består vanligen av en bas i aluminium, den rengörs först genom etsning och behandlas sedan på elektrokemisk väg för att få en något ruggad yta som medför positiva egenskaper för litografisk teknik. Därefter täcks ytan med en ljus – eller värmekänslig beläggning. Tryckplåtar finns också i bottenlegeringar av koppar och aluminium som bildar en starkare bas eller som mer flexibel polyester. För än längre hållbarhet kan också skiktet utgöras av fotopolyméer. Torkprocessen blir då något längre, men ytskiktet blir också tåligare.

CTP-tekniken är idag överlägsen all annan plåtframställning inom offset. Den är nästintill underhållsfri och helautomatiserad och kan utövas helt utan kemikalier. När operatören startar framställningen lämnar en oexponerad plåt förvaringskassetten. Den förs fram på en rullskena och byter därefter bana till intaget mot exponeringen. Den dataorienterade laserstrålen måste hålla en stabil våglängd för att möta det ljus – eller värmekänsliga skiktets krav.

Det indirekta tryckförfarandet i offset gör att den cirka 0,5 mm tunna aluminiumplåten har en relativt lång livscykel. Det händer men är inte längre särskilt vanligt att aluminiumet oxiderar, vilket resulterar i att små gropar uppstår i ej tryckande ytor av skiktet. De för med sig färg och lämnar “smutsprickar” på substratet. En offsetplåt som ska kunna återanvändas måste rengöras och förvaras väl, rekylen låter sig annars inte vänta och kan bildas i former av; “munkar” [eng:hickeys/donuts], “slitningar” [eng:wear] eller resultera i oönskad punktförstoring. Balanserat fuktvattnet ligger till stor grund för en problemfri tryckplåt. Det består av mer än bara PH-kontrollerat vatten, däribland;

  • Syror, såsom fosfor – eller citrussyra för att styra PH-värdet.
  • Form av gummilösning. Denna kan vara syntetisk eller helt växtbaserad såsom gummi arabicum. Detta för att öka den hydrofiliska egenskapen mellan vatten och aluminiumbas.
  • Korrotionshämmare som hindrar fuktvattnet från att reagera med aluminiumbasen. Denna lösning som oftast är ett magnesiumnitrat neutralizerar syran i PH-värdet.
  • Isopropanol, eller annan alkoholbaserad kemi som reducerar ytspänningen.
  • Anti-skummedel som reducerar uppkomsten av skum under överföringen från fuktvals till tryckplåt. Skum kan ha en negativ inverkan i form av ojämn överföring.
  • Lösning som motverkar uppkomst av bakteriekultur och svamp.
  • Om inte färgen torkar tillräckligt bra kan även koboltklorid tillsättas till fuktvattnet. Det stimulerar torkegenskaperna i färgen och ökar lösningsmedlets effekt.

VId torroffsettryckning är fuktvattnet inte en faktor. Där används istället en aluminiumbas där färgfilmen bärs fram av öppningarna i ett silikonskikt. Den tryckta punkten förblir okontaminerad (ej smutsig) av vatten, men har istället lättare för att exkluderas på grund av pappersdamm. Torroffset kan tänkas vara underhållsfritt, men det är en process som måste övervakas mycket mer noggrant.

Ledande leverantörer av plåt och maskiner för framtagning av tryckfärdig offsetplåt är idag främst Agfa Graphics, FujiFilm och Kodak. På torroffsetsidan finns sedermera även distributörer som Toray.

Prepress

Det stora nöjet med offset har alltid varit att det tillskillnad från flexografi går att få en obruten vinjett i rastret, och att det i jämförelse med djuptryck går att motivera kostnaden för en normalstor upplaga på cirka 20000 exemplar. Baksidan är den något snåla variationen av tryckbara material som mestadels ringar in papper – och kartongvaritéer mellan 70 – 400 gsm.

Prepressarbetet inom offset är från mitten av 90-talet ganska standardiserat och väldokumenterat. Det beror antagligen på att processen i generell utsträckning tillämpar vitt (blekt) papper som substrat. Inom grenarna heat – och coldset offset används i stor utsträckning fyra enhetsprofiler som kan användas för att förhandsvisa det färdiga tryckresultatet på skärm. För heatset är det utan tvekan så att produktionen vanligen följer Fogras internationella stadgar när det gäller färgkonvertering.

  • ISO Coated V2 – Bygger på inmätningsdata från Fogra 39 som är en föreskriven ISO-standard (12647-2:2004). Denna tillämpar färgblandningar från summerade mätningar inom arkmatad offset. Förhandsvisningen ska ge en indikation om CMYK-tryckt, bestruket papper. Från och med 2016 inleds ett kommunikativt arbete med att informera om profilens uppdatering; PSO Coated V3 (Fogra 51).
  • PSO Uncoated – Har sin referens i Fogra 47 och ska kunna återge ett CMYK-tryckt, obestruket papper, enligt samma ISO. PSO (ProcessStandard Offset) var vid standardiseringen av mätdatan från Fogra 47 den nyutvecklade proceduren för att standardisera skapandet av trycksaker. Denna procedur möter samma krav som ISO och är därför internationellt erkänd. Från och med 2016 rekommenderas tryckerier som följer Fogras standard att ersätta enhetsprofilen med PSO Uncoated V3 (Fogra 52)

Dessa standarder är utvecklade inom en organisation där mer än 800 företag inom den grafiska branschen är med och samverkar. Syftet är att dokumentera, standardisera och effektivisera delar inom färgtekniskt intresse. Fogra har på så vis kommit att bli ett fördelaktigt verktyg och mycket pålitligt sådant för tryckerier som lärt sig nyttja dokumentationerna och de verifieringsmetoder som också finns att tillgå.

Tidningsutgivarna (TU) i Sverige har i samarbete med Grafiska Företagens Förbund tagit fram två enhetsprofiler, men också inställningsprofiler och manualer som kan laddas ned från nätet. Arbetet med att standardisera färgåtergivningen inom svensk dagspress tog fart när de trogna annonsörerna Löfbergs Lila fick nog av att deras lila (patenterade) färg såg olika ut från dagstidning till dagstidning runt om i landet. Samarbetet resulterade i två enhetsprofiler som idag tillämpas på alla tryckerier som är medlemmar i TU.

  • WAN-IFRAnewspaper26v5_gr används vid enfärgstryck, vanligen då svart.
  • WAN-IFRAnewspaper26v5 brukas vid traditionell CMYK-tryckning.

Förhandsvisning i någon av dessa profiler simulerar ett gråbrun-aktigt substrat där färgerna blir nästintill livlösa. Färgens karaktär är irrelevant, förutsägbarhet och mätbar repeterbarhet är det viktiga i detta avseende.

Prepressarbetet är ofta styrt under givna förutsättningar. Arbetet har därtill kommit att överlappa en hel del med automation och tidsbesparande åtgärder inom färghantering. Uppgifter som tidigare utfördes i flera steg, kanske av två personer, görs nu istället av förprogrammerade steg. Utskjutning är ett solklart exempel där en automatisk åtgärd kan beräkna utifrån ett pappers variabler, en tryckpress specifikationer eller mottaget kundmaterial hur sidor ska kastas om och marginaliseras för att skapa en perfekt bok, häfte, broschyr eller övrig publikation.

Agfas grafiska mjukvaruklient Apogee är en programvara som ansluter sig till en central server där alla deltagare aktivt kan hämta information (variabler) från inkomna jobb. Variablerna hämtas från ett ordersystem som kunden i bästa fall når externt via en hemsida eller annan applikation. I Apogee finns utöver utskjutningsmodul, andra automatiserade processer såsom preflightkontroll eller automatisk textsvällning. Merparten av prepressoperatörens uppmärksamhet går till att lösa tekniska problem eller hitta slamkrypare som inte system kan urskilja genom variabler. Färgkorrigering och bildjustering prioriteras inte i samma grad i en färgstandardiserad process. Vi vet att resultatet med största sannolikhet kommer att bli bra utan vår hårfina kurvjustering i Photoshop. De smärtsamma felen ligger i det som programvara inte kan räkna ut är fel, som exempelvis textinnehåll, avancerade typer av effekter eller bara enkla finjusteringar som resulterar i att produkten rör sig obehindrat genom flödet. Det arbetserfarenhet tillför.

Advertisements