Högtryckande torroffset

Tryckmetoden lutar sig mot samma princip som gummidukens färgöverföring i offset. Däremot är tryckplåtens stålbas försedd med ett betydligt tjockare lager av polyméer som tecknar mönster genom upphöjningar som framträder efter maskinell gravering. En kliché med stålbas hämtar därmed färg från en infärgningsvals. Tryckverken är tätt monterade runtom en central cylinder varpå flertalet gummidukar sitter på. Då cylindern snurrar ett varv fångar gummiduken upp färg från samtliga tryckverk och överför däremellan färgfilmen på substratet.

Tryckmetoden lämpar sig väl för färdigformade substrat där ytans friktion är nästintill obefintlig. Vanligen är substratet en cylinderform i aluminium eller plast. Vid intag retas ytan av en flammer, det attraherar beståndsdelarna på ytan av substratet så en mikroskopisk del av materian höjs och kan “väva in” färgen när den senare återgår till normalt tillstånd. Därefter hämtas cylindern upp av en teflonkopp. Den är monterad på en spindel som i sin tur möter någon av den centrala cylinderns infärgade gummidukar. En millisekund efter att färgen förts över på substratet möter cylindern en extremt stark UV-lampa som härdar färgen blixtsnabbt.

Materialnischen gör tryckmetoden föga känd, men den relativt höga hastigheten, möjligheten till starka signalfärger, “den färdiga” och således ganska billiga förpackningen uppskattas hos de producenter som eftersöker en tålig och färdigtryckt produkt. Aluminium och plaster formas vanligen på plats hos tryckerierna. De har därmed ett ytterligt ansvar att se till så att produktens sammandrabbning med materian förblir reaktionsfri. Således även när utomstående faktorer utsätter behållaren för exempelvis hög värme eller kyla måste produkten förbli opåverkad av materian.

Färgen måste härda och stanna på ytan av substratet, maximal färgmängd överstiger därför sällan 180%. Dekorfärger används i stor utsträckning för att teckna specifika kulörer istället för att låta rasterblandningar av två eller möjligen tre processfärger blanda till färg. Baksidan av för hög färgmängd gör sig påmind genom smetning, kontaminering (färger som smittar varandra) eller i värsta fall som färg på insidan av en annan kon. Det är nämligen inte helt ovanligt att koner, såsom plastbägare, staplas efter tryckning och har färgen då inte torkat ordentligt medför det att färg fastnar på insidan av bägarna.

Aluminium – såväl som plastbägaren är formad under extrem värme. Formen pressas ut ur ett platt material, vilket på så vis gör att att den blir starkast i topp och botten, och även blir något “tjockare” i dessa partier. Mötet mellan substrat och gummiduk blir något hårdare i dessa partier och bidrar till högre punktförstoring där än i övriga delar av bägaren. Cylinderformen är något mer tacksam att trycka på än konformen. Utöver staplingen är också “slirandet” ett formtypisk tryckproblem för konen. Det uttrycker sig i form av en slags dragningseffekt i den avsmalnande delen av konen där man då tydligt kan se hur gummiduken försöker hinna med att överföra färg i samma hastighet som i den bredare delen. Hastigheten måste därtill reduceras något i jämförelse till då cylindrar trycks.

Tryckpressarna är kompakta och färgverken hänger tätt inpå den centrala gummidukscylindern. Värmeutveckling är ofrånkomligt och en stor del av operatörens underhåll ligger i att hålla temperaturer i färgkistor och runt UV-exponeringen normal för att tryckegenskaperna ska verka med full effekt.

Plåtframställning

Linjetätheten inom högtryckande torroffset har varit förhållandevis låg under en lång tid, och med största anledning av den låga färgmängd som kan torka på de icke absorberande substraten. Film har använts långt in på 2000-talet och valet av att framställa tryckplåt genom film har länge varit aktivt. Dels på grund av att produktionen inte är beroende av prepressleverantörens möjlighet att distribuera tryckplåt, utan tryckplåt kan därvid framställas på plats direkt i fabriken. Och dels eftersom många av dessa tryckpressar fortfarande är väldigt gamla och därvid inte gjort sig någon nytta av prepressfirmans färdigframställda, (något dyrare) kvalitativa plåtar som ändå deformerar punkten på ett likvärdigt sätt. Ekonomi och nya aktörer bland plåtsproducenter och inom framställning av tryckplåt har på senare tid däremot möjliggjort en filmfri produktion. Så nu sker framställningen vanligen på två olika sätt.

  • CDI-exponering. Esko har utöver sina CDI-trummor för flexografiska polyméerklichér också tagit fram magnettrummor som plåtarna med sin stereotypiska stålbas kan krama runt. En laser tränger igenom det övre kolskiktet och den yta av polyméer som sen exponeras (direkt i CDI eller i extern exponent) härdar och resterande tvättas bort på kemisk väg.
  • Lasergravering som tidigare gav en stor kvalitativ skillnad i jämförelse till film, och som ofta lyftes fram som en premiumprodukt är nu snart jämförbar med dagens CDI framställda plåtar. Lasergravering skär bort de delar av polyméren som inte ska vara färgbärande. Processen är långsam och ett tryckfärdigt set kan ta upp till en halv arbetsdag att framställa. Rengöringen kan dock hållas kemifri. Plåten “skrubbas” ren av plyschborstar mellan valsarna i en vask, enbart såpa tillsätts i vattnet. Polyméren är efter gravering väldigt känslig och rengöringen bör går snabbt och effektivt för att de minsta beståndsdelarna i materialet ska ha möjlighet att stagnera innan tryckintag.

Uppsättningen av tryckplåt varierar från allt mellan 1 till 8 plåtar. En fördel likväl som nackdel inom högtryckande torroffset är att användandet av dekorfärger inte försätter tryckeriet i ständiga ställningstaganden mot en standard. Signalfärger kan överföras som en enda tonplatta istället för en mix av rasterpunkter från en till fyra processfärger.

Plåtframställningen har alltid klarat att leverera en hel punkt i tryckunderlaget. Däremot har tryckmetoden aldrig klarat att bevara upphöjningar i polyméren som understigit punktform på 4%. Därigenom har lasergraverade plåtar också lyfts fram som en premiumprodukt tidigare i och med att dessa klarat att bevara punktformen under 2-3%, men nu klarar alltså plåtar framställda genom CDI-enheten detsamma.

Prepress

Användandet av processfärger inom högtryckande torroffset är högst ovanligt. Begränsningen ligger i färgöverföringens metod som försvårar punktens förmåga att hålla sig intakt. Under de millisekunder som färgen överförs, från tryckunderlag till gummiduk mot substrat, så deformeras punkten svårt. Den blöder, främst i tryckriktningen, och den kontaminerar samtidigt punkter i andra färger under sin korta tid på gummiduken. Det ställs höga krav på färgen. Den måste torka snabbt, ibland klara av intensiva former av efterbearbetning och samtidigt stämma överens med färgkorrekturet.

Just eftersom tryckmetoden aldrig gjort sig någon betydande fördel av processfärger har förhandsvisning och framställning av färgkorrektur framställts utifrån en palett som tagits fram genom tester och personliga erfarenheter. Korrektur och filer som rastreras delas inte med automatik upp i separationer utan specifika dekorfärger har på sin höjd en fördefinerad kurva som kompenserar för punktförstoringen i tryck.

Arbetet med bild kan delas upp i två delar, en del då programvara efterapar originalet och försöker återreproducera samma bild med hjälp av de dekorfärger som operatören valt. Den andra delen bygger på operatörens egen erfarenhet av att blanda dekorfärger. Operatören konverterar då originalet från och till olika typer av färglägen för att dra nytta av tonsteg från olika typer kanaler. Markerat område kopieras därefter till någon av kanalerna som utgör den nya bilden.

Kontaminering under tryck sker på två olika sätt. Det första innebär att punkten går in i  andra färger på gummiduken och därmed har en direkt inverkan på till slutresultatet (blå + gul = grön). Det andra innefattar tryckfärgen i sin helhet som under tryckningens gång hela tiden infekteras av små mängder restfärg. Vid misspass eller om färg från andra färgverk spridits över gummiduken då tryckunderlaget lämnar över färg, så medför det att tryckunderlaget hela tiden tar upp små mängder, olik, färg med sig in i färgkistan. Detta är en kritisk parameter och det finns flera saker en operatör gör för att reducera kontamineringen.

  • Omvänd överlapp innebär att två färger separeras från varandra istället för att överlappas av varandra. Metoden medför att punkten får möjlighet att blöda på gummiduken utan att den kommer i kontakt med andra färger, och registret kan vara något glesare. Egenskaperna i olika typer av färg kräver att avståndet sträcks ut, medan färger som inte har särskilt stor nyansskillnad kanske inte behöver ha något avstånd mellan varandra. Avståndsuträkningen kan i linje med tryckriktningen vara medvetet större än den i motsatt riktning på grund av de dragningar som uppstår när duken träffar substratet.
  • Specifika färgkombinationer undviks helt i områden där det är svårt att hålla register.

Formen är en faktor som inverkar från start till slut. Från formsprutningen där håligheter kan uppstå i produkten till distribution där utbuktande områden nöter mot varandra uppstår problematik. Alltifrån aluminiumburkens hals, som kuvas (“neckas”) till plastbägare över 200 ml som har svårt att torka färgmängd över 160% är faktorer som operatören måste ha med i sina beräkningar. Olikformade substrat (som tryckmetoden ofta innehåller) medför väldigt ofta att dekor måste förvrängas något för att uppfattas korrekt och att rastrerade områden kan behöva ringas in manuellt och kompenseras individuellt för.

Vit färg trycks ofta på aluminium eller transparant polystyren (plast). Det är ingen underliggande färg, så den ökar egentligen inte spannet mellan svart – och vitpunkt, utan den används för att ge en visuell effekt av det när vitt raster blandas med övriga rasterpunkter. När substratet är transparant blir underliggande färg istället förpackningens innehåll. Vilket av en prepressoperatör ska observeras eftersom viktig information kan komma att försvinna med den nya vitpunkten, och vilket kan utnyttjas på ett smart sätt av designern för att göra interaktiva förpackningar.

Att nå ett fotorealistiskt resultat genom högtryckande torroffset är såklart högt optimistiskt. Men, produkten som går från ax till limpa inom väggarna av samma fabrik blir såklart en mycket mer ekonomisk lösning till skillnad från exempelvis då kunden köper in både etikett och behållare. Då ska två leverantörer anlitas och etiketten ska dessutom appliceras av kunden. Så att originalet inte alltid går att återupprepa till förväntan, har de kunder som erfarat tryckmetoden tidigare vanligen överseende med. Kostnaden är ibland en femtedel av vad den hade varit genom andra leverantörer.

Advertisements